Att träna är nog lite av djävulens påfund. Det är jobbigt,  man blirsvettig och folk blegar på en när man försöker springa på löpbandet.

Lik förbaskat går man till gymmet.. Och man känner sig riktigt nöjd med sig själv när man håller på. Man visar att man vill bli och kan.

Men men men, glöm aldrig att det är djävulens påfund trots allt. Idag till exempel så var jag på gymmet. Hade glömt ipoden så musiken fick jag via telefonen. Medans jag vilar mellan  set i legcurlen så bläddrar jaf bland mina kort och tänkeratt det är ett ypperligt tillfälle att radera några kort. Det blev däremot inte NÅGRA kort. Jag lyckades radera hela mappen med bilder. HELA mappen! Alla mina kort!

Skyller allt på träningen! 🙂

Jag hade ju planerat att blogga några ggr om dagen. Det gick ju väldigt bra med den saken 🙂
Mitt liv kanske var alldeles för normalt trots allt. Vet inte vad jag ska skriva om, som kan få folk att faktiskt vilja läsa min blogg. Är inne några ggr i veckan och ser om nån stackars vilsen stackare har råkat ramla in, men det är oftast lugnt. Motivationen är rätt låg.

Avslutar med en bild på mina boys 🙂

Fick en så jättefin födelsedags tårtbit av mina nya bekanta, igår. Men jag säger bara Hello sugar rush!! Mina knän skakade i timmar efteråt.

Ska ut och resa igen. Från att aldrig varit i London till att åka dit för 3e gången under loppet av 4 månader… Blev inbokad på kryssning i Kroatien. Men kände inte för att åka kryssning själv så skipoade det och tog London igen… Just nu sitter jag på mjölktåget upp till vår hufvudstad. Blir en övernattning på Öfvre Östermalm och så flyger jag från Arlanda.  🙂

Jag och en jobbarkompis gick ut på stan under vår friskvård. Vi tänkte vi skulle få lite promenad och passa på att kolla i affärer. Detta resulterade att jag blev ett par örhängen rikare.
Köpte ett par Edblad örhängen som jag spanat på.

I min enfald så tänkte jag att jag nog skulle va snygg i dem. Kanske se ut lite här:

Men resultatet blev nog mer likt det här:

Och det är inte tjejen jag syftar på i bilden 🙂
Tror det är en vane sak. Blir nog snygg i dem trots allt.

Jag har alltid varit den snälla tjejen.
Jag blev jämt utsedd till att vara klassens kamratstödjare. Alltid engagerat mig i andra och funnits där för alla.
Jag har under perioder varit väldigt låg och känt mig allmänt kass. Då har det inte funnits så många som funnits där för mig. Jag klandrar ingen, lite svårt att veta att nån mår dåligt om det inte säger nåt.
Och det är det som hänt. Under de perioder som jag mått som sämst så har jag inneslutit mig helt. Jag gör det jag ska, sen åker jag hem, lägger mig på sängen och tittar upp i taket.
Får ångest av att träffa folk och det har hänt så många ggr att jag backat ur när jag ska gå ut bland folk.

Men iaf, det har gjort mig rätt bitter. Ibland kan man tröttna på att vara så himla snäll och gullig.
Jag har inga barn och jag har ingen fästman så bröllop lär inte vara aktuellt den närmsta tiden.
Jag förstår till 110% att allt kretsar runt ens barn när man är förälder.
Jag förstår även att ens bröllop är bland det största man kan uppleva.
JAG FÖRSTÅR DET! Jag missunnar ingen deras lycka över sitt barn eller sitt stundande bröllop.
MEN ibland så tar det stopp.. Jag är inte jätteintresserad av hur mycket ditt barn sov inatt. Jag är inte jätteintresserad av att höra hur dagsformen i ditt barns blöja är.
Det är klart, är du trött pga brist på sömn för att barnet var vaket eller att ditt barn har världens magkör, berätta gärna. Men när det är det enda som diskuteras då blir det inte så spännande längre.
Bröllopsplaneringar är också nåt som kan diskuteras livligt. Jätteroligt att du ska få din drömprins. Ja, grattis grattis. Att man inte kan bjuda alla, det förstår jag absolut. Men när man bjudit andra i bekantskapskretsen men berättar det mesta om planeringen för mig då vill jag skrika.
Jag vill helst inte veta hur fantastiskt det ska bli, för jag kommer inte vara där. Jag är verkligen glad för er skull. Men jag behöver inte alla detaljer.

Detta är saker som rör sig i huvudet på mig. Tror ni att jag säger nåt om det här? Nej det gör jag inte. Jag sitter där med mitt leende och lyssnar på beskrivningen av konsistensen i barnets blöja eller informationen om maten och utsmyckningen på bröllopet.

Kanske beror detta på att jag är en tråkig person som inte bidrar med nåt till diskussionerna, så därför kretsar allt runt de jag pratar med.
Eller så är felet helt enkelt mitt. Jag kanske helt enkelt är en hemsk bitter människa.

Vad tror ni?

Vad fasen har jag nu gjort med bloggdesignen?
Håll ut gott folk, jag ska se till så bloggen blir snygg, snart 🙂